En arbetskompis ville absolut att jag skulle följa med på Ring-och socialträning för hundar.
https://www.skk.se/sv/HKK/Kalender/Ring–och-socialtraning-i-Hylte32/
Måste man inte ha en hund för det? Jo svarade hon. Men jag har ju ingen hund. Vad göra?
Det finns ju gott om hundar i min omgivning, halva släkten har hund. Så jag lånade Jemma som tillhör Simon min brorson.
Jag hämtade Jemma och så bar det iväg. Här är Jemma helt ovetande på vad som komma skall.
Väl framme kom vi inte närmare än såhär….
…för då stannade Jemma och blev jätterädd. Jag försökte dra lite i henne så vi kunde komma närmare, men näää…. Hon satte sig ner med svansen mellan benen och skakade i hela kroppen. Stackars liten.
Jag stod där och funderade på om vi kanske helt enkelt får vända om och gå hem igen? Då kom en äldre man fram till oss och log brett…
…han var en av de två som höll i det hela. Han lugnade oss båda och sa att vi skulle ta det lugnt och sakta, kopplet skulle jag hålla kort och inte känna någon stress, bara följ alla andra och se hur dom gör sen. Okej, det kändes välkomnande och fint. Vi tog en meter i taget och under tiden kom det fler och fler hundar med deras ägare.
Jag hann inte ta bilder på alla hundarna men några av dom kommer här:
Så var vi då på planen med alla andra.
Jemma hade svansen mellan benen och tyckte att hua vad många hundar det var.
Sen tittade hon på mig som att vad gör du mot mig.
Det kom stoora hundar och små hundar och hundar med massor av spring i benen.
Då kom en äldre kvinna fram till oss och log och sa ungefär samma sak som den äldre mannen. Hon sa att det aldrig hänt något mellan hundarna på dessa träffarna och att Jemma såg inte så rädd ut, hon såg tydligen nyfiken ut också. Hon fick en klapp och uppmuntrande ord såsom ”Duktig vovve”.
Sen pekade hon på en kille och hans stora schäfer och sa att jag skulle ställa mig bredvid dom för den hunden har en mycket lugnande inverkan på rädda hundar. Sagt och gjort.
Min arbetskompis kom med sin lilla Bruno, han och Jemma funkade finfint ihop på en gång.
Sen började övningarna.
Övningarna bestod mest i att vi på olika sätt skulle gå nära alla andra med deras hundar…alla hundarna ska mötas i olika situationer men med en sådan hastighet så de inte hinner tänka på något annat än att säga hej liksom.
Mitt i en övning då hälften av oss skulle gå med våra hundar förbi den andra hälften som stod stilla med sina hundar så säger någon:
-Hej Jasmin!
Jag som hade full fokus på Jemma hela tiden var ju tvungen att titta upp på tjejen som satt med en stor Amerikansk Bulldog och log mot mig.
Jag stirrade på tjejen…vem var hon? Det var lite kallt och blåsigt väder så vi var alla väl påpälsade.
-Hej Jasmin säger hon igen…..då ser jag ju…det är ju min systerdotter Jane med sin nya hund Charlie.
Jag kunde ju inte stanna mitt i övningen men fick fram ett:
-Jane? Nämen det är ju Jane…hej Jane…
Vi stod på varsin sida av planen nu och skrattade åt varandra…så roligt att hon också var där. När det var dags för fika så kom dom över till oss på direkten och hälsade.
Jane som är supervan vid hundar tog hand om Jemma en stund, hon fick vatten…
…och godis och sällskap av Charlie som också blev kompis med henne.
Sen var det dags för fler övningar och här någonstans så släppte det helt för Jemma.
Istället för att ha svansen mellan benen och att jag fick dra henne efter mig så hade hon sin svans på rätt ställe och så drog hon mig!
Nu ville hon hälsa på alla hundar. Haha, det var sååå kul.
Den äldre kvinnan som höll i allt ropade på mig och sa:
-Se nu var Jemma har sin svans, titta så bra det går nu.
Det var en totalförvandling. På ca 30 minuter så hade Jemma gått från en rädd hund till en modig hund. När det var slut så skulle hon prompt leka med en kamphund.
Ett sista hejdå till Bruno och sen var det dags att åka hem.
Detta var det roligast jag varit med om på år och dar. Många nya intryck så man blev lite trött.
Jag har fått lov att låna Jemma nästa onsdag igen för en ny träff hihi.
Jassan 